Så här någon vecka efter premiären av
Popkollo Madame, börjar man väl sånär få lite perspektiv på tillvaron. För jag tror faktiskt inte det är förrän nu som jag landat efter den där helgen. Vilken upplevelse! Vilka madamer!
Vi var lite sådär "första-kollot-nervösa" när vi ledare samlades i min och Åsas lägenhet i Högdalen kvällen innan för att göra undan den sista detaljplaneringen. Vi gick igenom anmälningarna och försökte skapa oss en bild av vilka personer det var vi skulle få träffa. Någon gillade
Depeche Mode, någon var 58 år och från Skövde, någon var mest inne på jazz och någon hade gjort något så spektakulärt som varit med i den ukrainska melodifestivalen! Vi skulle hålla till på
Fryshuset och där var allt perfekt. Vi som är vana vid att få bygga replokaler från grunden för att få ihop våra sommarkollon tittade storögt på de fem fullt utrustade replokaler som stod klara när vi kom, för att inte tala om de särskilda instrumentrummen, där allt var fullständigt förberett för eftermiddagens instrumentworkshops. Så anlände madamerna en efter en. Och man märkte - peppen var hög, och så också förväntningarna. Ojojoj, skulle vi lyckas med det här? Inledningsvis drar
Cecilia igång med sin låtskrivarworkshop
n0 Respect! Det blir ingen mjukstart här inte! Under ett par timmar får madamerna i uppgift att skriva både musik och text på givna teman, och efteråt så ser de faktiskt ganska färdiga ut. Men schemat är tajt. En kort paus och sen är det dags för instrumentworkshops. Gitarr, bas, trummor och keyboard med
Hole's Celebrity Skin som ledmotiv. Vid sju-tiden var arbetsdagen slut och Cecilias egenkomponerade mat stod framdukad tillsammans med lite vin till den som önskade. Det blev lite spontana uppträdanden av
Idde och Cecilia och sen var alla ganska ense om att det var hemgång som gällde för att ge morgondagen en rimlig chans.
Lördagen inleddes med en frivillig sångworkshop för de som ville komma en halvtimme tidigare. Och det var nog närmare 80% som var på plats! Åsa och jag redovisade resultatet från nattens bandindelning. Tre timmar hade vi ägnat åt att väga in instrumentval, musikstil, personlighet och geografi för att få ihop välkomponerade band. Sen var det bara att sätta igång och repa. 5 bandcoacher tog med sig varsitt band till varsinn replokal och snart hördes trevande komp, stapplande basgångar och gnisslande gitarrer. Men det dröjde inte länge förrän samstämmigheten tagit plats och låtar börjat formas. "Ni ska göra en låt innan kl 12.00 och en till innan kl 15.00!", var Cecilias order. Och när det var dags för lunch hade mycket riktigt alla hunnit göra varsinn låt. Efter lunch blev det påhälsning av
Karin Dreijer, och det var nog många med mig som kände sig ganska star struck efter det mötet. Karin berättade hur hon går tillväga när hon gör musik, skillnaden mellan att jobba med
Honey is cool och att vara egen som med
Fever Ray, den svåra balansen mellan kreativiteten och pärmarna när man har eget skivbolag och gav tips på hur man kan samarbeta och ta hjälp av andra när det låser sig. Dags att göra nästa låt på några timmar innan
Titiyo kommer. Några lade krutet på att utveckla den låt de hade, några skrev en hel ny låt och några drog fram gamla låtar de skrivit själva och passade på att äntligen sätta musiken eller skala upp arrangemanget från sång och gitarr till fullt rockband. Titiyos workshop utvecklade sig mycket till ett samtal och en diskussion och senare blev det konkreta tips i replokalerna. Titiyo verkade uppriktigt lika imponerad av madamerna som madamerna var av henne.
Söndagen kom och nervositeten steg till max. Idag, efter att ha repat sammanlagt 9 timmar, var det alltså dags att ställa sig på
Debaser Slussens scen, inför vänner och bekanta med ett band man känt i mindre än 72 timmar med en låt som tagit 2 timmar att komponera ihop. Snacka om utmaning! Repa järnet sista timmarna på Fryshuset, sen iväg till en soundcheck som på grund av kvällens digra program, för madamerna komprimerats ihop till en timme. (Strategin att göra saker på så kort tid som möjligt för att minimera nervositet och eventuell tvekan kanske inte är applicerbart på precis alla områden...). Insläpp 19:00 och folk började strömma in, 19.30 inledde
Cuba - som gick Popkollo 2004 och egentligen redan då var en fullfjädrad artist och låtskrivare, därefter
Lisa Lindal och sen var det dags att presentera kvällens Madame-band som utgjordes av:
Fem Voltaren och Rock n'roll,
The Gorgeous, Perfect Sallys, Punk Ladies In The Sky och
The Falling Fives. Det känns varken trovärdigt eller realistiskt att dessa band bara funnits en helg. Vilka fantastiska låtar!! Allt från emotionella ballader till riviga rocklåtar och svensktextade punkdängor. Publikpeppen var total! Kvällen fortsatte med vackra toner från poetiska
Steso Songs, världens bästa indie-kör
The Sweptaways (där favoriten måste ha varit
Lelia K's Electric), medryckande hiphop från
Cleo och
Syster Sol, gästframträdande från
Melinda Wrede och slutligen total disco-eufori när disco-fur-popparna
Sunshine Rabbits, med Cecilia i spetsen äntrade scenen. Vilken kväll! Ganska utpumpad var man tillbaka på kontoret på måndagen, och det dröjde inte länge förrän madame-mailen började dyka in - nu finns det planer på
reunion!!
Prenumerera